I think this side will come in
english, but I'm not sure. My homesite seems to live a life on it's own...
Jongleringens (men mest gyckelkonsten i allmänhet) historia
Jongleringen har ett mycket gammalt ursprung, "redan de
gamla egypterna" sysslade med denna form av underhållning.
Det finns hireoglyfer som föreställer jonglörer. Förr ansågs
jonglering vara magi, jonglörernas snabba rörelser hann inte
uppfattas, och alltså drog man slutsatsen att bollarna flög.
Handen är snabbare än ögat, iallafall när det gäller
jonglering och trollerier. Jongleringen var också en mycket väl
bevarad hemlighet, närmast att jämföra med dagens trollerier.
Jag har aldrig mött en trollkarl som frivilligt lär ut sina
trick! Däremot så har jongleringen blivit mycket öppnare, de
allra flesta jonglörer nästan tigger om att få lära ut sitt
nya trick, jag inräknad. Dåtidens jonglörer kallades för
taskspelare, ett ord som idag har fått dålig klang. Ordet
jonglör kommer från "gycklare", som betyder ungefär
"lekare". Jonglör kan också vara härlett från
latinets "jocus", som är ungefär gyckelspel eller
gycklare.
Men gamla tiders jonglörer sysslade inte enbart med att slänga
saker i luften, utan de slog volter, sjöng och trollade också.
De var alltså mer lika dagens varieté artister.
De första "gycklarna" här i norden var antagligen
shamanerna, som lade in "trolleritrick" när de
berättade om den andliga världen, och tidigare generationer.
Samma trick kan idag ses på cirkusar världen över.
Clownmasken var från början en dödsmask. För att kunna driva
med denna världen måste man se på den ur en annan vinkel, och
vilken vinkel kan vara mer annorlunda än den från "andra
sidan" (döden)? Clownen var från början högt uppsatt,
och man gjorde aldrig en clown illa. Det var senare i Europa som
gycklare fick dålig status.
Senare (jag har inte så bra reda på årtal, så jag skriver
inte ut dem alls) började alla dessa gatuteatrar, och den
berömda "Commedia dell'arte". Det var inte bara
teater, det var även en hel del jonglörer, akrobater, dansande
björnar, trubadurer, utopister och sharlataner (=tandläkare).
Det var oftast munkar som stod för sångframträdandena, då de
var de enda som fått skolning i sång.
Men senare ändå förbjöds dessa former av underhållning.
Ungefär vid 13-1400 talet var det bara turnerande teater- och
gycklargrupper som reste mellan samhällena, så när pesten
bröt ut var de en tacksam syndabock. För att citera äldre
västgötalagen: "Varder lekare sårad, en som går med giga
eller far med fiol eller trumma, då skall man taga en otamd
kviga och föra henne upp på tingshögen. Sedan skall man raka
allt hår av rumpan och smörja den. Sedan skall man ge lekaren
nysmorda skor. Därefter skall han taga kvigan om rumpan, och en
man ska slå till henne med en skarp piska. Kan lekaren hålla
henne, då skall han hava det goda djuret och njuta därav som en
hund njuter gräs. Kan han icke hålla henne, have och tåle han
det, som han fick, skam och skada."
Någonstans kunde vem som helst anklaga en gycklare för att vara
skyldig för alla ouppklarade brott som begåtts i staden de
senaste fyra åren. Nekade gycklaren fick han vara med om en
rättegång som påminde om den ovan. På sina håll i Europa var
det fritt fram för vem som helst att slå ihjäl en gycklare.
Men trots alla dessa motgångar har gycklarkonsten aldrig dött
ut, bara bytt skepnad. På 17-1800 talen uppstod cirkusar för
första gången. De var från början enbart gjorda för hästar,
med en rund manége som de kunde spring runt i. Men lite senare
annställde de också gycklare att uppträda med jonglering och
akrobatik i pauserna, och så småningom utvecklades detta till
dagens cirkusar, med minst lika mycket akrobatik som hästar.
OBS!!!
Jag tar inte på mitt samvete att garantera att något av
ovanstående är sant.
Har du anmärkningar så skicka gärna över dem så
ändrar jag.
Rekommenderad litteratur: Hör upp, gott folk! av Richard Estreen
samt Folklig kultur under tidiga medeltiden, av Burke.
